Jag och orden

Att vara född med ena ögonbrynet höjt kan leda till något av en motsatt politisk korrekt bild av världen. En ingrodd tro härstammad från en bitsk fader, om att sanningen är en förvrängd bild av folk inkapabla till självständigt tänkande. Med lärdom av hans erfarenheter som tonårsanarkistligist under ett upprorets 60-tal, stammade jag fram vokaler och konsonanter i någon form av piskad revoltörsanda. Ett vitt får som viftar med en svart stump till svans.

– Ut och spring nu då för fan. Vill du hamna på någon djävla parkbänk eller?

En antik svensk mentalitet om att du fan inte förtjänar något om du inte arbetat ihop det själv med blodiga händer. En livsmoral som hyllar den sovjetiska kommunismen i sina glansdagar. Inget av det här jämställdhetshetsandet och homo-älskandes röda sånger som ekar genom en ”missförstådd” tonår. Värderingar hamrades in hos ett ovetande barn.

Något av en splittrad persona fanns att spåra i mina fraser där olika motiveringar trampade osäkert. En form av lite undertryckt tonårsrevolt som kastade smågrus mot den stadiga klippan av viljan att ha den där ”Jag är stolt över dig” klappen på axeln. En kamp om frigörelse från bakåt trängande åsikter, när jag redan stod utknuffad i kylan och förbered att möta modernitet med ett vakande öga.

Formuleringar av ord blev till försvar mot det verbala som aldrig förmåddes yttras. Dolda tankar som aldrig tidigare fått luft kastade hejdlös kritik genom mörkande bläck på försvarslöst papper.

Krig.

Inträde på ett restrikterat område gör att bokstäver halkar på kallsvett. Pennan upplevde chockterapi med ett förbryllande resultat. Ett gymnasialt psyke upptäcker ;

KRIG!

Insikt och klarhet är en intalad verklighet utan varken förnuft eller visdom hos en pubertal efterkrigsmaskin. Attitydproblem och odödlighet präglar en. Självlärd magi hittas i det mest absoluta. Det är genom magin historierna värda att berätta levs och hittas. Insikt ligger alltid gömd längst ner i glaset, ordspråket lyder: vänd botten upp och ned så ska du få se på satan. Klarheten offras för större ändamål, ställs in i skrubben. Snart kommer jorden att skaka för pennan och pappret, allt jag skriver är tornados av guld.

Men allt är stulna ögonblick från människor som inte bryr sig. Bristande illusioner av lånade lögner baserade på gömda sanningar, dödar moral och samvete.

Så vad är egentligen ord värda att läsa, värda att skriva, värda att lyssna på. Klockan påvisar en timme av oförstånd under bedövande stjärnor när hjärnan skiter i all insikt, klarhet, visdom och förnuft. Det är när du kopplar loss alla nerver och verkligen accepterar dig som den lobotomerade människan du är, som du verkligen får kontakt med vad som kallas för verklighet och absolut sanning. Där finns du och där finns universum. Där finns ingenting.

Allt är pretentiöst skitsnack. Mål om att finna sig själv i orden man lär sig reglera garvar av hyckleri när inga regler i världen kan kontrollera något abstrakt. Ibland är en text bara en text av inga dolda meningar eller undertryckta känslor. Ibland finns inga gestaltningar av bristande samhällslogik eller plågade familjetrauman. Man finner ingen större medvetenhet som i en medvetet tom text. Dödlig kreativitet frodas på misär och välfärd. Ingenting behöver existera för det. Världens mest fiktiva personer har förändrat mer liv än vad DU någonsin kommer att göra.

En essä om jag och orden blir till inget mera än en filosofi om universum och allt som livet står för. Där livet är för komplicerat för yttrade ord och universum är något för simpelt för skriven text. Därav är allt som jag skriver hopplöst och menlöst. Saknar helt och hållet poäng. Finns inget att hämta förutom en cynisk bild av en abstrakt livsåskådning. Men mina ord är mina och jag gör vad fan jag vill med dem. Känslor och dolda meningar är enbart relativa. Alla ser vad de vill se ur perspektivet av sin egen livssyn. Rätt och fel är simplifierad idioti. Tillverkat av kritiker för att bekämpa uppkäftiga djävlar som gillar att sparka på deras lilla låda.

Argument och förklaringar för utfyllnad när svaret till allt går att rymma på en halv servett. Utsvävade ordval för att bevisa vem jag är. Mina ord är förgreningar av vem jag vill. Orden är vad fan jag vill att de ska vara.

Men de här orden är jag.